Lunkentuss

Arbetet inleddes med att riva Lunkentuss in på bara skrovet. All inredning, hela däcket och överbyggnaden togs bort. Många delar av Lunkentuss måste renoveras eller ersättas.

Det tomma skrovet renskrapades in- och utvändigt för att impregneras med polyetylenglykol, vilket minskar risken för framtida torrsprickor i bordläggningen. Detta var en omständlig procedur som krävde fjorton behandlingar innan träet var mättat. Det var vid den här typen av arbeten som frivilliga kunde rycka in och bidra med timmar.

På det hela taget var restaureringen emellertid Dags och Bengt Näsmans verk. Dag, då 73 år, jobbade med Lunkentuss tio timmar om dagen, sex dagar i veckan, femton månader i sträck. Han bodde hos sin äldre bror Svante en bit väst om Sundsvall, tog bussen tidigt varje morgon in till stan och promenerade ut på Norra kajen. (Svante bidrog inte bara med marktjänst hemma, utan skötte också Bevara Lunkentuss räkenskaper med stor noggrannhet – tack, Svante!)

Dag kunde koncentrera sig helt på arbetet ombord tack vare Bengt Näsman. Förutom de viktiga sponsorkontakterna skötte Bengt N all logistik och kringverksamhet. Han var engagerad i Lunkentuss varje dag, var ofta ute och for med bilen för att fixa tusen och en saker som Dag behövde för återuppbyggnaden.

Kring nyåret 2012 var grundfasen avklarad. Nu skulle Lunkentuss bli båt igen. Skrovet målades ut- och invändigt i sin ursprungliga vita färg. Flera nya bottenstockar installerades. Kölbultar byttes. Några skott hade ruttnat i underkant och fick nytillverkas.

En förutsättning var att det fanns en realiststisk kassa för att, jämte sponsrade bidrag, täcka kostnaderna för restaureringen (framför allt material, men också diverse annat). Med bidrag från sympatisörer i Stockholmstrakten och egna medel kunde Bengt J ordna en kassa på 80 000 kr. Den växte snart till ca 120 000 kr tack vare bidrag från personer i Sundsvall, från en finsk seglarvän till Dag som skänkte 1 000 Euro, och från Lunkentuss Vänner som skänkte ungefär samma belopp, återstoden av deras kassa.

Genom ständigt aktive Bengt Näsmans insatser flöt lika mycket till – och mer än det – in i form av varor och tjänster från lokala ”sponsorer” (här kan man lugnt säga att företagen ställde upp med hjärtat snarare än av kommersiella skäl). Varmt tack till allihop! Inte minst till Hjertmans båttillbehör, som visade stor generositet.

Gruppen (inte föreningen) Bevara Lunkentuss – Dag Ekholm, Bengt Näsman och Bengt Jörnstedt – hade fått luft under vingarna, och projektet rullade igång.

När Dag i juni 2011 kom till Sundsvall från hemmet i Palma var han beredd att stanna ”tills jobbet var klart”. Han satte genast igång med den, som det skulle visa sig, enorma arbetsuppgiften.

Lunkentuss kunde efter några veckor flyttas till ett tomt kall-magasin på Norra kajen i Sundsvall. Detta blev Dags bas och verkstad. En arbetsplattform i höjd med vattenlinjen byggdes runt skrovet, senare också en isolerad täckställning. Intill hade Dag en arbetarbod med värme; här fanns matplats och en arbetsbänk.

Ett helt nytt däck lades, med duk på plankor (att få fram lämplig duk och vaxat papper var en av Bengt N:s många uppgifter). Doghouse hade renoverats i detalj av en god vän hemma i hans garage.

Det var ett jättejobb som pågick, ett slags upprepning av förberedelserna 1960-62 då Gunnar och Dag rev sin begagnade sjövärnskoster och byggde om henne från grunden.

I september 2012 var Lunkentuss ”i princip” färdig. Vid en ceremoni i gästhamnen i Sundsvall överlämnade Bevara Lunkentuss båten till Sundsvalls kommun, som utfäst sig att ställa ut Lunkentuss i stan.

Under de kommande åren – 2013, 2014, 2015 och 2016 – återvände Dag varje sommar till Sundsvall för att på sitt minutiösa sätt ordna varje liten detalj som kunde återställas till originalskick. Lunkentuss skulle vara perfekt.

När vi räknar på nerlagd arbetstid rör det sig om ca 5 000 timmar för Dag, ett par tusen timmar för Bengt N och ca tusen för Bengt J och frivilliga.

Dags oerhörda noggrannhet och totala engagemang är en tribut till vännen Gunnar Dahlgren, som gick bort i cancer 2008. Det var den sex år äldre Gunnar som 1959, då Dag var 21 år, tog initiativet till jorden runtseglingen.

Restaureringen är naturligtvis också en tribut till Lunkentuss, den trofasta båt som förde dem hela vägen runt jorden. Nu får den lilla pionjären leva vidare i god välmåga, en inspirerande påminnelse om det stora seglaräventyret i det lilla, anspråkslösa formatet.