Den här sidan handlar om renoveringen av värdsomseglaren Lunkentuss
Lunkentuss
Hyllade hjältar
”Talaren från Sundsvalls stad” var ingen
mindre än Stadsfullmäktiges ordförande Bo
Martinsson. Hans anförande finns inspelat
på band, och bland hyllningsorden märks:
”Ni har visat exempel med den bragd ni nu genomfört ….. upptäckare av de sjuhaven …. en prestation av internationell toppklass … med små ekonomiska resurser
… hur ni ansträngde er, er viljestyrka och karaktärsfasthet.
Vi vill tacka er från Sundsvalls stad för att ni har gjort vårt namn känt utanför landets gränser. Vi delar ut stadens standert, för stans medborgare som gjort
insatser för vår stad.”
Flera tusen Sundsvallsbor tog emot Lunkentuss ute vid Vindhem, Sundsvalls Segelsällskaps klubbholme.
Med fanbärare i spetsen fick Gunnar och Dag tåga genom äreporten
t h i bild.
Det är den 7 augusti 1965 när Lunkentuss kan skönjas på havet utanför Sundsvall. Det är ett stort ögonblick, tidpunkten för hennes hemkomst var bestämd redan vid Azorerna. Och Gunnar, Dag och Lunkentuss håller
tidtabellen. På slaget klockan 12 bärgas seglen vid Vindhem, där långseglarna och deras båt hälsas som hjältar av myndigheter, seglare och ”vanligt” folk från Sundsvall.
Gunnar beskriver det i sin bok:
”En stor apparat var tydligen i rullning därinne. Efterhand som vi närmade oss vårt mål slöt fler och fler båtar upp bakom oss och fl ygplan gjorde lågflygningar över oss. Ett marinfartyg i täten och en tullbåt akterom höll ordning
bland följebåtarna, så vägen var fri där vi kryssade upp mot Vindhem med alla segel satta.
--- Strax utanför hamnen saluterades vi och en mängd svenska fl aggor sänktes till hälsning ---- en kakafoni av båtsirener ljöd mellan bergknallarna där en flertusenhövdad publik hade gjort det bekvämt för sig i solen.
Under den stora äreporten som rests väntade föräldrar, journalister, radio- och TV-folk samt talare från Sundsvalls stad, marinen och vårt segelsällskap. Blommor, plaketter, hedersutnämningar och presenter östes över oss tillika med vackra ord ––- på kvällen var en seglarbal anordnad, som väl aldrig sett sin like uppe i
dessa trakter.”